Jag har i flera olika poddar stött på Anders Magnusson som grundat Svenska Institutet för sorgbearbetning. Jag tycker att det är ett intressant ämne eftersom vi alla går igenom olika perioder med sorg och livet förändras. Jag upplever att vi inte pratar så mycket om sorg efter den första chocken har lagt sig utan allt förväntas rulla på som vanligt.
Den senaste podden som intervjuat Anders är författaren och journalisten Maria Borelius podd Hälsorevolutionen, som hon har tillsammans med förläggaren och producenten Carina Nunstedt. Carina har nyligen mist sin man och det gav ett fint djup till intervjun med Anders då Carina gått hans kurs. Jag rekommenderar dig varmt att lyssna på avsnittet och lära dig mer om hur olika ritualer hjälper oss att bearbeta förluster. Har du inte redan läst Marias böcker om hälsa rekommenderar jag även dessa.
När jag lyssnade slog det mig varför jag tycker om yoga så mycket - det är till stor del på grund av ritualerna som finns inom praktiken. När jag var yngre och en nära vän gick bort så önskade jag att jag varit mer troende. Jag kände att det skulle varit lättare att bära sorgen då eftersom jag då borde varit övertygad om att det var Guds vilja. Nu kan jag förstå att det förmodligen inte är så enkelt men kan även se att kyrkan erbjuder många ritualer och en fin gemenskap. Det kändes aldrig helt rätt med just kyrkan för mig och jag tror att det var här som jag började söka. Jag söker nog till viss del fortfarande eftersom jag älskar att lära mig nya saker och yogan var egentligen bara ett första steg på min väg.
Jag träffade en nyligen en ny bekantskap och vi hade så mycket gemensamt, liknande familjesituation, "karriärstege" och tuffa förluster i bagaget. Hon berättade om sin resa och att hon gått sorgbearbetningskursen för Anders och det var då jag letade upp hans namn igen. Han har en spännande livshistoria och använder sig av sina erfarenheter för att hjälpa andra, vilket är otroligt fint. Han håller kurser och har skrivit en bok som handlar om hur vi kan bearbeta sorg. Sorg kan vara mer än bara efter dödsfall, det kan vara vilken förlust som helst - tex skilsmässa, förlorat ett jobb, en vänskap, ett djur, tvingats flytta etc.
Något intressant i podden med Maria och Carina var att de pratar även om hur vårt samhälle såg ut för några generationer sedan. Då hade vi fler ritualer kring dödsfall med likvaka, iordningställande inför begravningen med tvättning av kroppen och påklädning. Dessa ritualer hjälpte oss att gå vidare - men idag när vi lever ett urbaniserat liv ordnas alla dessa moment av någon annan. När min far dog för några år sedan kom begravningsentreprenörerna så snabbt efter dödsfallet att jag knappt hann förstå vad som hänt. Anders beskriver att därför behöver vi skapa oss nya ritualer i efterhand, det är aldrig för sent, för att kunna bearbeta sorgen och gå vidare. En del av hans metod går ut på att göra en tidsaxel där du går igenom hela händelseförloppet som orsakar dig sorg och smärta för att få till ett avslut och förlåtelse. Händelseförloppet vara mellan dig och en annan människa men även något annat som till exempel att tvingas flytta från ett hus, skolas från ett djur eller en traumatisk händelse.
Tillbaka till våra urbaniserade och moderna liv som innehåller få ritualer och hållpunkter. Inte konstigt att jag, och säkert många med mig, nu söker detta på "nya" ställen. Något som jag landar i allt mer - ju fler olika metoder jag lär mig - desto mer förstår jag att allt egentligen handlar om samma sak - att hitta in i sig själv och lyssna till den inre rösten. Detta är något som vi verkar vara olika duktiga på, för vissa verkar detta komma helt naturligt och för andra (som mig själv) behövs det rutiner och ritualer för att höra rösten som till en början kanske bara är en viskning.